Michaela Granit om arbetet med Morfars Mauser

Att våga berätta, att lyssna och ta emot är något av det viktigaste vi kan göra som människor. I konsten, litteraturen, musiken, filmen och teatern gör vi det om och om igen genom att lyfta fram och undersöka berättelser, ge rum och röst för det som är komplext i oss och synliggöra det som är smärtsamt men också viljan att förstå för att komma vidare. Djupa spår av utsatthet och kränkningar finns med hela livet och påverkar våra handlingar och val. Det sägs att vi bär våra trauman i flera generationer.

Att få en stark berättelse som Morfars Mauser i handen är en gåva. Jag har under mina år som regissör fått flera möjligheter att gestalta berättelser som har sprungit ur författarens egna erfarenheter.

Jag såg hur det glödde i Marina Meinanders(f.d. konstnärlig ledare Lilla teatern) blick när hon föreslog Markus Rosenlunds text, en av de första manusversionerna. Här fanns en stark och drabbande berättelse, jag kunde inte värja mig. Vi möttes, en dialog och en rolig kreativ process tog fart mellan oss tre kring ett utvecklingsarbete av pjäsen.

Jag fastnade också för aktualiteten i ämnet, det underliggande i kontexten som speglar huvudkaraktären Rolles utsatthet som barn. Manlighet och hierarkier, kriget som en skugga, en tystnadskultur, det ensamma barnets kamp, den vuxna världen som vänder bort blicken. I Morfars Mauser ser jag klassperspektivet, våld som föder våld och inte minst Markus Rosenlunds mod att våga lyfta en fantasi som allt för många gånger i världen lett till en verklig tragedi.

Ett regikoncept började växa fram utifrån meteorologen Rolle Forsmans perspektiv där hans sårbarhet aktiveras av ett telefonsamtal just före en direktsändning, skratten och omgivningen förvandlas och blir röster som driver Rolle in i ett minnets landskap där rum, ljud, ljus och väderkartan(projektioner)blir till inre speglingar och medspelare.

Jag vill tacka ensemblen, alla medarbetare för den öppenhet och det mod som funnits till att våga möta och gestalta en så viktig berättelse. Jag hoppas att vår föreställning öppnar för känslor, tankar och diskussioner!

I Programbladet kan du även läsa om projekt Reko med ett syfte att skapa ny finlandssvensk teater, vetenskapsjournalist Markus Rosenlund berättar. Programblad, klicka här